Tiden bara springer iväg ibland.. eller just nu springer den fasen iväg hela tiden. Dagarna bara forsar iväg (fast det känns inte alltid så!) men sen när kvällen väl kommer så är man så trött att man inte vet varken in eller ut.
Men nu har jag några minuter av tystnad (Woho! Kl är ju ändå bara strax efter 22!) Max sover, Elliot sover och Martin är och tränar. Jag ligger nedbäddad i sängen och funderar som vanligt på va fasen den här dagen tog vägen. Men nu när jag har mina 15 minuter av alone time och kollat igen min mejl, svarat på meddelanden och sms jag inte hunnit med så fick jag se att en kompis barn fyllde år. Och när de barnet fyller år så vet jag att jag med har årsdag. Fast för något helt annat; min halsoperation. Jag opererade bort mina halsmandlar idag (fast idag för 7år sen då!) vilken himmelrike livet har varit efter det! Jag har knappt aldrig ont i halsen, jag snarkar inte och jag kan andas (bra grej att kunna!). Men för mig har skillnaden varit enorm, mest kanske för jag hade södra Sveriges största halsmandlar (ja de va enorma!) och nu har jag inga alls. Hoppas bara inte mina stackars barn har ärvt mina halsmandlar (eller just mina kanske är svårt att ärva, de slängde de nog på sjukan!) men att de ärvt just den genen från sin far skulle underlätta. Skulle de behöva operera bort dom som jag gjorde så får vi hoppas att de blir som barn snarare än som vuxen (jag var 27!) det var ingen hit nämligen! Flytande föda i en vecka typ och så ont att jag höll på att gå hädan! Tur att man glömmer sånt fort för nu i efterhand va det så värt det!
Ja nu vet ni hur det ligger till med det och ni vet också vad jag gjorde för sju år sen!

#operation #halsmandlar #sjuårsen #vartartidenvägen #alonetime

Här är jag för sju år sen, nyopererad och överlycklig för jag vaknade efter min första narkos (har blivit några till efter de).