Idag har tålamodet trytit på hela familjen och alla har varit halvt om halvt på krigsstigen. Men Martin har väl iallafall inte gråtit som oss andra. Haha! Och Max har med råge gråtit mest. Över allt som inte går som han vill (dvs allt, verkligen allt!). Vi försökte dela på dem ute och leka på varsitt håll, likt förbannat letar de upp varandra och ska vara på samma ställe ändå, även om de kivas konstant! Det kallas syskonkärlek säger min mor! Jag själv håller dock på att bli galen på riktigt. Så nu försöker jag komma ner i varv lite efter barnen har somnat, men det är inte lätt vill jag lova! Det ser ut som ett bombnedslag och tröttheten är total! Överväger om jag ändå kanske ska gå och lägga mig, klockan är ju ändå över halv nio. Fast det är ju ändå lördag!

Hade svartjobbande barnarbetare som hjälpte mig med tvätten idag!

Fina höstfärger ute nu! Och bra vattenpölar tyckte Max som var blöt upp till låren när vi kom in!