Direktlänk till inlägg 17 juli 2016
Det här är inte en värld jag vill leva i. Att se ondskan i vitögat är en sak, att se det på nära håll och med sina egna ögon är en helt annan sak. Strandpromenaden är täck med blommor och ljus, på specifika platser där människor hittade sina anhöriga döda där ligger sakerna i små högar till minne av den de en gång älskade. Vid flera platser längs strandpromenaden finns stora minnesplatser överfyllda med blommor, nallar, ljus och flaggor. Folk står tysta runt omkring, en del ser helt tomma ut, en del ser man gråter. Människor delar ut kramar till de som behöver och känslan som kommer över en är kyla. Jag står och fryser och har gåshud över hela benen, fastän det är 30graders värme. Men det ofattbara har börjat sjuka in, här där jag står, dog minst 84 människor för bara mindre än tre dygn sen. Nice var för mindre än tre dygn sen en stad i total chock men är nu så sakterliga en stad som börjar rulla på framåt men en känsla av att lugnet efter stormen har lagt sig över alla, fransmän som turister, livet har så sakta börjat återgå till vad det tidigare va. Och kvar lämnas ett sår som för många nicebor aldrig kommer läka.
Over and out från hon som nu har sett ondskan i vitögat!
#nice #prayfornice #ondskanivitögat
Nu har jag haft ett uppehåll här på bloggen över hösten. Fokuserat på att må bra och överleva har varit min strategi. Det har ändå funkat hyfsat, ingen sjukskrivning och bara fem frånvaro dagar på hela hösten. Jag har också fokuserat på att göra sake...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 |
5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
|||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|