Det är sånt man tänker händer andra inte en själv eller något man känner. Det är också därför det har varit tyst här på bloggen några dar, eftersom det hände just mig. Jag hade just den änglavakten och börjar väl så småningom förstå vad som hänt och hur många marginaler som var på min sida just i söndags. Någon där uppe måste i söndags tyckt om mig väldigt mycket!

Det var i söndags det hände när jag var påväg hem från Jakob och Emelie i Tranås när jag efter gripenholms slott på landsväg 133 tappar fästet i en kurva då jag kör ca: 40-50km/h på en 80-väg. Jag rattar tillbaka för att räta upp bilen, den går över på fel sida körfältet där det kommer två mötande bilar. Jag rattar tillbaka för att inte frontalkrocka med dem och det är då bilen tappar helt fästet och glider över hela vägbanan och snurrar något varv (tror ja) och sedan glider ner i diket där den efter halva dikten tar stopp mot en grästuva och VOLTAR! Inte nog med det så landar bilen upp och ner på ett taggtrådsstängsel och träffar en av staketpinnarna som med ynka 10cm marginal trycker in taket istället för att gå igenom framrutan! När bilen väl stannat hänger jag upp och ner i bältet och inser att jag måste ta mig ut så på två röda sekunder har jag förnuft nog att sätta fötterna på framrutan och ta mig ut. JAg hade nog tranås största pådrag i söndags, då de spärrade av hela vägen och både brandkår, ambulans, polis, assistanskår och bärgningsbil var på plats. Och så kom Emelie och Jakob som jag varit hos lördag till söndag och det komiska i det hela var nog att både jag, Jakob och Emelie "kände" någon av alla utryckningsmänniskor som kom. Jag kände polisen som de skickade från Jönköping och jag är så tacksam för genast så kände man en trygghet i att ha någon av "jobbande" människorna på plats som man kände.

Mitt lilla tacktal lyder följande:

Ett enormt stort tack ska framför allt Emelie och Jakob som kom och hämtade mig, skjutsade hem mig och behöll lugnet och fick mig att skratta!    Även till David (Polis Einarsson vill säga) som fick mig ännu lugnare på plats!

Även stort tack till Jocke som är lugnet själv, du har helt utan några omständigheter agerat barnvakt åt mig två nätter på rad! Guld värt!   Även en enormt tack till alla som vart och hälsat på (Emma, Emma, mamma och pappa) och alla ni som skickat hälsningar, sms och ringt mig! Jag har världens bästa vänner och jag menar verkligen det!   

Igår vart det läkarbesök och röntgen och domen löd att inget är brutet och allt verkar sitta på sin plats. Shit? Hur fan har man sån jävla tur? Jag har efter nogrant letande hittat ungefär tiotal blåmärken och sen har jag värk i nacken, överst ryggkotorna, höger axel och höger överarm och konstant huvudvärk, lite koncentrations svårigheter och har svårt att ta in längre instruktioner. Men nu har iallafall illamåendet nästan släppt! Ett steg i rätt riktning. Fick iallafall värktabletter och blev sjukskriven minst en vecka (hoppas det bara blir det också). Förövrigt känner jag mig extremt mörbultad, som jag trännat hela kroppen i flera timmar och sen gått på liseberg, allt utan att stretcha! Läkaren som hade jouren på vårdcentralen igår var min astmaläkare och eftersom vi känner varandra sen ett år tillbaka så kunde hon väl med och säga att -Det ser ut som någon kört dig i en torktumlare! Och det är nog en ganska bra beskrivning på hur jag känner mig. Men jag är så tacksam för den änglavakten jag faktiskt har haft!   Även om lilla grodan går till skroten, vilket har fått mig att fälla många tårar. Även att jag vet det bara är materiela ting så hade han en speciellt plats i mitt hjärta!   

Lilla grodan sista dagar slutade på en staketstolpe.. Tack för du räddade mitt liv före dit! Jag kommer sakna dig av hela mitt hjärta!   

Från "jmini.se"

Från polisen hemsida. Larmet som gick till polisen i Jönköping.

En mörbultad Helena på röntgen.

Fina blommor jag fick från mamma (och pappa med gissar jag!) Tack!