Direktlänk till inlägg 17 januari 2013
I denna fantastiska värld av appar, appar och appar så har jag idag laddat hem wrapp. Som en ge bort gåvor app. Den är gratis och men ger bort gift wrapps till dina vänner, de flesta är gratis och man kan ge presntkort och så vidare. Mycket fifig app, jag gillar den skarpt. Men i vilket fall så skickade min kollega ett presentkort på en gratismånad på hemsidan storytel, det är en hemsida där man kan lyssna på ljudböcker! Alltså en perfekt sida för mig! Jag har redan börja lyssna på en bok.. givetvis! Den tredje delen om kommisarie Joona Linna dvs en Lars Keppler bok.. Den heter Eldvittnet och uppföljaren på en av de böckerna jag läste när jag var i Spanien! Då läste jag Paganinikontraktet av Lars Kepler.. Ge gärna sidan ett besök!
De slog mig nu att Lars Kepler är ett författarpsuedomnym för två författare som saligt ihop sig och skrivit undet ett namn.. så jag googlade och fick fram ett namn som chockade mig.. Inte för att det är ett jättekänt namn för allmänheten men jag råkar ju sitta på 30hp litteraturvetenskap och hade under ett års tid en lärare som var helt fantastisk i ämnet, han verkligen brann för detta. Han berättade ofta om sina vänner (och givetvis han själv med eftersom han också var författare) Och just en av författarna bakom namnet Lars Kepler var en god vän till min lärare som han ofta nämnde och berättade om. Tänk hur det kan komma sig!
Här kommer ett utdrag från wikipedia!
Lars Kepler är en svensk författarpseudonym, som används av Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril.
Mysteriet med pseudonymen [redigera]
Brittiska media pekade först ut Henning Mankell som personen bakom pseudonymen, men detta förnekades snabbt av både Mankell själv och Bonniers som publicerar Lars Keplers böcker. Flera andra personer har misstänkts stå bakom pseudonymen.[3][4] I augusti 2009 avslöjade Aftonbladet att makarna Ahndoril stod bakom pseudonymen,[5] vilket bekräftades av parets förlag genom ett pressmeddelande.[6] Att just dessa två så att säga uppfunnit en tredje författare är naturligt, då de båda redan tidigare experimenterat med och uttalat sig om gränslandet mellan fiktion och verklighet och leken med författarsubjekt. Mest känt är hur Alexander Ahndoril Ahndoril gjorde en påhittad men möjlig berättelse om regissören Ingmar Bergmans liv till sin roman ’’Regissören’’. Även Alexandra har ägnat sig åt denna problematik. I en artikel i tidskriften Hjärnstorm om den portugisiske författaren Fernando Pessoa skriver hon om dennes sätt att arbeta med så kallade heteronymer, ett slags pseudonymer som fungerar som självständiga personer. Hon ger där sin syn på varför en författare kan välja ett sådant grepp: ”Han har skapat möjligheten att skriva något som kanske inte är sant, men åtminstone inte är falskt. För om både författare och känsla är textprodukter, förstörs inte ledet mellan språk och upplevelse.” [7]För makarna Ahndoril var pseudonymen en metod att kunna skriva tillsammans utan begränsningar, medan hemlighetsmakeriet handlade om en önskan att låta Lars Kepler stå på egna ben, att hans böcker skulle bedömas utan förutfattade meningar. De ville bara skriva så spännande som möjligt utan att hamna i något fack på förhand.[8]
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 |
|||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 |
27 |
|||
28 | 29 |
30 | 31 | ||||||
|