Jo, idag var jag då på tillväxtultraljud igen (för tredje gången). Det är standard när man har en insulinbehandlad graviddiabetes, vilket jag uppenbarligen får vid mina graviditeter. Men förra gången låg den så knasigt till att de inte riktigt kunde mäta ordentligt och helt plötsligt trodde de att den gjort ett jättehopp i vikten och börjat bli stoooor! (Vilket är risken när man har graviddiabetes) men idag så va mätningarna lättare att göra och bebis har återgått till sin egna kurva igen, vilket ifs är något mindre än snittvikten på bebisar. Jag verkar uppenbarligen producera inte så stora barn trots min diabetes. Men vi får väl se när den väl behagar att komma ut. Max vägde 3335g och kom BF-1, alltså dagen innan beräknad födelse. (Innan jag fick barn hade jag inte fattat ett skvatt av BF hit och dit och plus och minus och när, var och hur och fan och hans moster).
Men i vilket fall så gjordes även en hinnsvepning för att eventuellt stimulera igång något. Jag kommer inte ingående gå in på hur det går till, det får ni googla själva. Men just känner jag absolut inget mer än jag har gjort de andra dagarna så ja, vi får väl se när det kommer till ända! Jag ser just nu fram emot att bli av med alla smärtor, alla mätningar och alla mediciner jag ska komma varje dag!

Jag har varje dag sen den dagen vi fick reda på att vi skulle få barn tagit blodförtunnande sprutor i magen på mig själv. Det är typ ett halvår, så cirka 180 jävla dagar i rad av nålstick i magen. Sen har jag ju graviddiabetes också vilket gör att jag varje dag tar blodsockret i något av mina fingrar, MINST sju gånger på en dag. Detta har jag gjort sen april månad ungefär (ca 90 dar o 7 stick varje dag ~ 630stick i fingrarna) och har varit medicinerad sen maj med tabletter och sen några veckor tillbaka med även insulin. Vad tror ni jag tar insulinet, jo i magen! Min gravida sprängfyllda mage ser ut som en grön/gul/blå nåldyna framifrån. Förstå att jag längtar efter att bli av med detta! (Diabetes är inte en sjukdom jag önskar någon - de som har den livslångt har en kamp och förtjänar en eloge!) men sen längtar jag efter att mina fogar ska tryckas ihop och att foglossningen ska släppa så jag kan gå normalt utan att ha ont. Att slippa rulla ur sängen, kunna böja mig ner, kunna ta hand om min son. Att slippa svettningarna och vadkramperna som väcker mig varje natt. Ja ni hör ju, att vara gravid är verkligen en njutningsbar dans på rosor!

#gravid #höggravid #tillväxtultraljud #graviddiabetes #diabetes #insulin #blodförtunnande #hinnsvepning #sjukskriven #danspårosor