Jaha ja.. Välkommen tillbaka då! Ja, tack ska du ha! Som jag har längtat tillbaka och nu var det dags. Jag har haft ett uppehåll på över en månad från mitt bloggande.. Och efter att ha bloggat nästan varje dag så känns det som något fattas. Men mitt liv ville sig lite annorlunda än jag tänkte mig det. Min semester var fantastisk, det var längesen jag gjorde så mycket roligt inklämmt på fyra veckor.

#semester #minnen #kroatien #rom #vänner

Sen hände det som man inte tror någonsin ska hända en själv... Min bror blev sjuk. Jättesjuk! Så sjuk att de inte först visste om han skulle överleva, eftersom de inte visste var det var han hade åkt på. Första dagen tillbaka efter semestern, jag tänkte jag skulle ta tag i mitt tränande igen efter bilolyckan och köpa mig ett gymkort.. Jag hann inte ens sluta jobba för dagen innan mina föräldrar ringde och sa att min bror låg isolerad på intensivvårdavdelningen. Min älskade lillebror.. Jag förstår fortfarande inte riktigt hur jag lyckades ta mig körandes från jobbet till ryhov med den vetskapen.. Efter några dygn blev han så pass stabil att han istället isolerades på barnavdelningen. Jag minns fortfarande hur glad min mamma lät när hon berättade att han behövde va isolerad mer. Han hade drabbats av ett virus som satt sig på hjärtmuskulaturen och även angripit tamarna. Men efter över två veckor fick han äntligen komma hem men än idag har han restrektioner på ingen träning eller fysisk ansträning och ska upp och göra cykeltest osv för hjärtat och andningen. Träffade en vän för några veckor sen som sa till svar, -Du ska vara glad att han lever. Jag har en kompis vars syskon gick bort i det. Men om det är något jag och min bror har så är det nio liv och en jävla änglavakt! Ska man hårddra det och plocka bort de nio liven och änglavakten så hade mina föräldrar inte haft några barn kvar.. och det på ett halvår. Så nej, livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Du och jag!   

Syskonen med nio liv och änglavakt! #nioliv #änglavakt

I samband med att chocken lagt sig efter brorsan och man inte spenderade varje dag uppe hos han på ryhov, så var det min egen tur.. igen.. Jag har ju i flera år haft en kamp mot min astma, men har under senare tid, gått ner ännu mer och promenerar (powerwalkar som det så fint heter) regelbundet. Så bättre har det blivit. Men fick en ny läkare uppe på lungmedecinmottagningen för tre veckor sen. Efter nästan fyra år, jag vill inte ha det så här längre sa jag till han, denna älskade människa tittade på mig och sa, -Nä, jag förstår det. Jag vill göra en fullständig genomgång av dig.. Hahaha.. (det lät snuskigare än det var menat). Han skickade iväg mig på remiss, efter remiss, efter remiss.. osv.. och jag tänkte att det var ju bra att det hände något, men nu lär det väl ta ett halvår till innan de ringer upp och jag får komma. Det visade sig att han måste upprioriterat mig överst för det tog två dagar sen ringde de allihopa. och efter sex dagar hade jag redan gjort både lung- och motions-tester och fått domen akutoperation av halsmandlarna. Va fan hände? Jag har väntat i fyra år och på mindre än tre veckor så hände allt. Imorgon blir jag inlagd och sövd för att plocka bort dom. Jag är innerst inne överlycklig men livrädd. Men det är ett måste; läkaren på öron-näsa hals tittade allvarlig på mig och sa, det var det det värsta jag sett på länge, de måste bort nu och du har inget val. Nehe.. ok, då får det bli så. Jag som hade lovat min kollega att inte bli sjukskriven mer det här året.. Men som sagt. Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Här har jag spenderat så mycket tid sen den 5 augusti och imorgon är det dags igen! #mittandrahem