Det känns som jag varit borta i hundra år. Känns som de på jobbet har gödslat barnen och låtit deras hår växa till oändlighet och jag har BARA varit borta i två veckor. Helt otroligt vilken skillnad man kan se på personer man umgås nära inpå dagarna i ända! Men vad jag har saknat att vara tillbaka även om det har varit en mycket låååång och tuff dag. Jag har nämligen första dagen efter min sjukskrivning jobbat 7.15-17.30 Jo tjena! Var jag ingen stålkvinna innan så är jag det definitivt nu! Imon blir det med lång dag men med lite sovmorgon iallafall. Sen börjar de plana ut resten av veckan. Onsdag slutar jag vid 14 för jag ska till sjukgymnasten och på Torsdag slutar jag 13.30 och på fredag snäppet bättre 13.00! Skönt att veta att jag får gå hem tidigt och vila resten av veckan. Och jag har verkligen inget planerat resten av veckan heller. För idag efter denna låååånga jobb dag hade vi veckan tjejmiddag hos Anna och jag pallrade mig iväg dit min trogen vana för jag vet att dessa tjejmiddagar kan lyfta en hela vecka! Men kan lova att jag är trött nu! Ska bli skönt att sova nu och rusta för en ny dag imorgon. Morgonens projekt får bli min första bussfärd till jobbet. Heja Helena!

Äntligen tillbaka på jobbet! Detta trots att jag fortfarande har ont i nacke och huvudet men skam den som ger sig imon kommer det riktigt mandomsprovet då det är ännu fler barn och det saknas personal.. *pust och stön*

Herregud, jag har bara varit borta i två veckor, ändå flyger det dammtussar ur mitt postfack på jobbet!

Dagens äckligaste matgäst! Var bara tvungen att ta kort på den.. Så extremt vidrig och hitta på locket till en av matkantinerna. Hittade en på väggen också.. eller barnen hittade en.. -Fröken, vad är det som går på väggen? Eumm ja du.. Den slänger vi!